Kärlek eller kalkylator: Varför dejtingapparna blev min största besvikelse
Efter år av fokus på min karriär och att bygga upp en trygg tillvaro, insåg jag plötsligt att jag saknade någon att dela vardagen med. Jag bestämde mig för att ge dejtingapparna en chans, trots att jag länge varit skeptisk till idén om att hitta kärleken genom en skärm.
Under loppet av sex månader gick jag på dejter med tio olika kvinnor, men varje möte lämnade mig mer avtrubbad än det föregående. Istället för ärliga samtal och gnistor, förvandlades varje dejt snabbt till ett förhör om min ekonomi och mitt sociala status.
Min första dejt var med en kvinna som hette Astrid, vars profil beskrev en person som älskade friluftsliv och långa samtal över en kopp kaffe. Vi sågs på ett charmigt kafé i centrala Stockholm, och för ett ögonblick trodde jag faktiskt att det här kunde bli början på något fint.
Men så fort vi hade slagit oss ner började hon utfrågningen, och hennes blick svepte kritiskt över min jacka och klocka. Hon var inte intresserad av vem jag var, utan snarare av vad jag kunde erbjuda henne i form av materiell trygghet och livsstil.
— Bor du fortfarande i den där lägenheten du nämnde, eller har du börjat titta på något mer exklusivt i bättre kvarter? — frågade hon, medan hon nonchalant rörde om i sin kopp.
Jag blev så pass tagen av hennes rättframhet att jag inte visste vad jag skulle svara, så jag försökte skämta bort det. Hon såg dock inte road ut, och det blev tydligt att min blygsamma inställning till boende inte stämde överens med hennes vision om ett liv i lyx.
Den andra dejten med en kvinna vid namn Karin blev ännu märkligare, då hon dök upp tillsammans med sin syster utan att ha förvarnat mig. De satt båda två och grillade mig med frågor om mina investeringar och om jag hade en plan för hur jag skulle försörja en framtida familj.
— Man kan aldrig vara för försiktig när man väljer en partner, förklarade systern med ett kyligt leende.
Jag kände mig som en kandidat i en jobbintervju, och när notan kom var det självklart att jag skulle stå för kalaset för båda två. Jag lämnade restaurangen med en känsla av att jag just hade finansierat en trevlig kväll för två personer som inte brydde sig om min personlighet.
Tredje dejten handlade uteslutande om hur mycket kvinnans ex-make var skyldig henne i underhåll, och den fjärde ville veta exakt vilket bilmärke jag körde innan hon ens ville ses. Den femte kvinnan insisterade på att jag skulle betala för hennes medlemskap på en exklusiv golfklubb om vi skulle ses igen.
Sjätte, sjunde och åttonde dejten var likadana; det pratades om lån, renoveringsbudgetar och förväntningar på dyra presenter. Jag kände mig som en handelsvara på en marknad, snarare än en man som sökte en äkta mänsklig koppling.
Den nionde dejten var med en kvinna som visade sig vara gift, men som sökte någon att umgås med medan maken arbetade utomlands. Allt detta fick mig att inse att dejtingapparna i det här landet hade blivit en arena för beräkning snarare än för romantik.
Den tionde och sista dejten var med en kvinna som hette Freja, som på bilderna såg ut att vara den mest intressanta och jordnära människan jag någonsin sett. Vi stämde träff på en exklusiv restaurang, och jag var fast besluten att göra ett sista, ärligt försök att finna något genuint.
Freja var otroligt vacker, intelligent och samtalen flöt på på ett sätt jag inte upplevt på månader, vilket gav mig nytt hopp om framtiden. Vi drack ett glas vin och skrattade åt gamla minnen, och jag började känna att vi verkligen hade en speciell kemi mellan oss.
Men precis när jag skulle fråga henne om vi skulle beställa in en efterrätt, ändrades hennes ansiktsuttryck till en mask av is och beräkning. Hon tog fram en liten svart läderportfölj från sin väska och la den på bordet, som om hon vore en advokat som skulle presentera ett slutbud.
— Innan vi går vidare med den här kvällen, vill jag att du läser igenom villkoren i det här kontraktet, sa hon med en röst som var så kall att den fick det att ila i ryggen på mig.
Jag öppnade portföljen med darrande händer och fann till min stora fasa en fullständig sammanställning av min privatekonomi, inklusive mina kontonummer och investeringsportföljer. Freja lutade sig framåt, fixerade mig med en blick som skar genom rummet, och viskade något som fick mig att helt tappa andan…
— Om du vill bli en del av min värld, måste du skriva under på att jag har total insyn i alla dina tillgångar, annars är vår dejt över nu.
Den isande tystnaden som följde var öronbedövande, och i det ögonblicket dog varenda liten gnista av hopp jag någonsin haft om att hitta kärlek i den digitala världen. Jag reste mig långsamt upp, utan att säga ett ord, och lämnade kontraktet liggande som ett bevis på den totala avsaknaden av mänsklig värdighet i hennes värld.
När jag steg ut i den kalla, svenska natten kändes luften renare och friskare än den gjort på hela året, för jag insåg att jag precis hade vunnit min frihet tillbaka. Jag tog fram min telefon och raderade varenda dejtingapp i en enda svepande rörelse, och kände hur tyngden från alla dessa märkliga krav och förväntningar äntligen rann av mig.
De kommande månaderna blev en period av djup läkning och återupptäckt, där jag lät mig själv vara ensam utan att för den sakens skull vara ensam. Jag hittade tillbaka till glädjen i att läsa böcker sent in på natten, att ta långa promenader i skärgården och att finna tillfredsställelse i min egen självständighet.
Den största överraskningen kom när jag slutat leta, under en helt vanlig eftermiddag i en lokal antikvariatbutik där jag träffade en kvinna som inte brydde sig om min plånbok. Vi började prata om gamla kartor och antikviteter, och samtalet blev så engagerande att vi helt glömde bort tid och rum.
Det fanns inga listor, inga krav och inga dolda agendor, bara en genuin nyfikenhet på vem den andre personen faktiskt var i grund och botten. Det var då jag insåg att den sortens koppling inte kan hittas via algoritmer eller i förhandlingsbord, utan bara när två människor möts med öppna hjärtan.
Livet är för värdefullt för att slösas bort på människor som ser dig som en investering snarare än som en människa med egna drömmar och känslor. Att våga säga nej till de falska relationerna var det första steget mot att säga ja till ett liv som faktiskt var mitt eget.
Varje gång du väljer att stå upp för din egen integritet och vägrar låta dig värderas utifrån din ekonomi, blir du lite friare och lite mer du själv. Det är genom att sätta gränser mot det ytliga som vi skapar utrymme för att det verkliga och betydelsefulla ska kunna växa fram.
Kanske är det så att vi måste bli av med alla dessa förutfattade meningar och digitala murar för att kunna se personen framför oss på riktigt. Sök inte efter en lösning på din ensamhet i en app, utan sök efter det som får din egen själ att må bra, och låt kärleken bli en bonus snarare än ett projekt.
Har du själv upplevt hur en dejt förvandlats från ett möte mellan två människor till en förhandling om resurser och status? Berätta gärna om dina egna erfarenheter, för genom att dela med oss av våra historier påminner vi varandra om att vi alla är värda så mycket mer än vad en bankapp eller ett kontrakt någonsin kan visa.